Fyrens historia

Gamla fyrenFöre mitten av 1800-talet fanns det inte mycket nautiska hjälpmedel i hamnen. Postverket som trafikerade sträckan Stralsund – Ystad hade två lyktor som tändes i samband med postbåtens ankomst, men eftersom lyktorna kunde förväxlas med andra ljus så begärde man en bättre hamnfyr.

1847 byggde Lotsverket två träfyrar; en yttre fyr på yttersta piren som visade rött sken, och en inre bakom järnvägsstationen som visade vitt sken. Båda eldades med en slags rapsolja som kallades rovolja. Lotsverket köpte även ett bostadshus i staden för fyrpersonalen.

1865 revs den inre träfyren eftersom man behövde mer plats för järnvägsbangården. Den ersattes av en åttakantig järnfyr, byggd av fyringenjör Gellerstedt.

 

Fyrflytt

 

Samma år fast något senare byggde Ystad-Eslövs-järnvägen ett nytt godsmagasin, som skymde fyren från hamnen. Då beslutade man att flytta den nybyggda fyren till andra sidan magsinet.
Denna komplicerade operation gick till så att man grävde ett hål under fyren och lade sedan ut järnvägsspår på marken hela vägen fram till den nya platsen. Med hjälp av lokomotivdomkrafter fick man upp den på en järnvägsvagn, och flyttade på så sätt fyren från platsen där den byggdes, till sin nya plats där den står än i dag. Under hela flytten stod projektledaren Gellerstedt uppe på fyrbalkongen och dirigerade sina mannar i arbetet.

Fyren kom på plats 1866. Den är placerad på åtta jordskruvar, d.v.s. skruvar av järn nerskruvade i marken, en i varje hörn.

 

Fyren på nya platsenFyren på sin nya plats framför järnvägsmagasinet.

 angbat i ystad hamn

1879 revs även den yttre träfyren och ersattes av en järnfyr som tidigare stått på Söderstjärna i Blekinge.
Den flyttades till den nybyggda västra vågbrytaren 1934.

Båda fyrarna lyste med fotogenljus fram till 1922, då AGA-belysning installerades.
Fyrarna elektrifierades 1939. Den inre fyren var i tjänst fram till 1975 då den släcktes för gott. Den är i dag ett statligt byggnadsminne.

 

För den riktigt intresserade:

Fyren kostade 14 936 riksdaler att bygga 1865.
Linsapparaten är av 4:e ordningen (vilket anger storleken på linsen). Fyrapparaten har visat vitt fast sken. Den består av två linsfack vardera om 90 grader, innehållande katadioptrisk krona (5 ringar), trumma och krans (3 ringar) samt brännare för lysgas. Förbrukningen var 110 l/tim. År 1922 modifierades fyren med en AGA KMF-130 samt tryckregulator, solventil och ett antal gasbehållare, och fyrkaraktärer och ljusstyrkor ändrades till snabb-blixtsken med 60 blixtar i minuten och en ljusstyrka på 1300 Hefnerljus. År 1922 kompletterades linsen med en sfärisk spegelreflektor. Karaktären ändrades till en period av 1,5 sek och ljusstyrkan ökades till 2000 Hefnerljus.

1939 elektrifierades fyren och en elklippapparat av typen EKED-160 installerades. Fyren försågs med en 60-wattslampa och matades med 220 volt. 1960 ökades ljusstyrkan till 3000 Hefnerljus.